11 oktober 2011

Leenden

Det är någonting med barn som ler,
Du tittar, de tittar tillbaka, du ger ett leende och du får ett sånt otroligt gensvar. Du ser hur leendet sprider sig över hela ansiktet och de gör det uppriktigt och ärligt och med all den lycka ett leende innehålla och innebära.

Ett barns leende rör dig, ditt egna barns leende rör dig i själen och får hjärtat att smälta.
Att definiera lycka är nog att se ditt egna barn lyckligt.

Det där leendet åhh jag dör!





Antonio mi amore ti amo!

26 september 2011

Familjeutflykt

Jag älskar utflykter! det är bland det bästaste jag vet och då menar jag det bästa!
Hela grejen med att plocka ihop matsäck se fram emot vart man ska och ta sig iväg någon annanstans det gör mig så otroligt glad och jag känner mig som sju år och som om jag ska iväg på min första skolutflykt.
Idag blev det familjeutflykt till drottningholms slott. Drottningholms slott och slottspark är fantastiskt fint och otroligt sevärt. Idag så hade alla sveriges kanadagäss bestämt sig för att möta upp oss vid drottningholm och göra oss sällskap utflykten till ära.




Sedan fick vi syn på fåren! och som två små barn försökte vi febrilt ta oss så nära som möjligt tills vi kom på att de luktar en del och vi vill ju inte lukta får i två timmar till, så det fick bli lite på håll.




Sedan konstaterade vi snabbt att Drottningholm vore the shit att bo på, så här glada är vi när vi bytt bostad med kungen och drottningen, (tyvärr finns inte Drottningholm med på lägenhetsbyte.se ännu)

Sen så bara myste vi i solen och var lyckligaste i världen över att vara föräldrar till världens goaste unge, som by the way älskar potatis, tänk att det kunde vara så gott!



Imorgon tänker jag tvinga mig till en till utflykt, det kan inte bli för mycket av det goda! Lycklig, lyckligare, lyckligast!

23 september 2011

Vår bästa tid är nu!

Och äntligen, äntligen har de tre första månaderna passerat. Att bli förälder är det mest fantastiska som sker och förändrar dig in i märgen. Men det är som alla säger de tre första månderna är tuffa.

Första månaden är man i ett rus och allt är nytt och spännande. Jag kunde vara upp till tre på nätterna, sova tre timmar och fortfarande ha ork kvar.  Din bebis sover ett par timmar i streck på dagen och det känns inte så jobbigt.

Månad två började det bli tugnt med lite sömn, långa nätter och maratonamningar. För guds skull släpp tutten unge! Om jag kunde fått ge Marlon ett par bröst i julklapp hade vi haft världsfred och lycka på jorden, nja, okej iallafall här hemma. Helt plötsligt går skriken från jag vill ha mat till: jag vill ha mat, jag vill sova men kan inte, lyft upp mig jag vill vara med. Det sker över en natt och de förändringarna var nog jobbigast av de alla för de var man inte beredd på.


Månad tre, här någonstans började det stabilisera sig lite, jag fick helt plötsligt sova lite mer, Antonio, började vara vaken mycket längre, upptäcka att leksaker var roligt och att komma ut på promenader blev fantastiskt roligt både för oss och för honom. Träden var vackra, det susade så fint och solen värmde.

Idag blir vår älskade unge fyra månader och visst, det var urmysigt med det där lilla knytet man kom hem med från BB, men utvecklingen fram tills nu och idaget är nog det allra bästa! Hur han lyser upp och det spricker fram ett leende när man gnosar honom på magen, hur han skiner som en sol när Marlon sitter och skakar på huvudet fram och tillbaka och det där gurglandet skrattet, det vackraste ljudet i världen!                                                           

 


              
Nu är potatisen färdigkokad och vi ska ge oss på den allra första smakportionen. Gott eller spott vi får se :)




7 september 2011

okej lite långt kanske men gäller att få med allt!

Nu har det var lite lugnt på fronten här, men oj vad det har hänt grejer!

Här blir det en liten myslista på bara braiga och fina saker som skett!

Pluttas är numera en glad skit och vi har äntligen lyckats att hitta en dygnsrytm tillsammans som vi alla trivs med. Numera har vi en obligatorisk lekstund kl 7 på morgonen, helt otroligt att barn kan ha en sån perfekt intställd liten väckarklocka.

Vår skrutt fick en liten kusin som nu är 2 veckor gammal, igår bjöd Antonio och hans lilla kusin på en härlig" jag är hungersymfoni"- det var tjusigt må jag lova!

Sedan fick vi ju äntligen träffa skruttens stora kusiner, världen sötaste tjejor med en helt fantastiskt mamma och pappa. Och allra största kusinen hon är sju, höll så fint i honom så jag blev lite rörd. Gyllungar!

Jag fick bli gudmor igen till en av världens finaste ungar, jag är så stolt över både honom och hans syster som jag är gudmor till de är så otroligt fina.

Antonio har haft sin första förkylning, och man fick för första gången känna sig lite mindre uppskattad som mamma, då han bara tittade hatiskt på den där dumma nässugen och koksalt lösningen som jag kom springades med stup i kvarten.  Men nu är vi äntligen friska och glada rakt igenom, finally! dock har vi lyckats med bedriften att ge både mormor och morbröder en fin liten Antonio snuva.

Antonio har upptäckt leksakernas glada värld, eller mest ska de väl dreglas på och stoppas i munnen, gärna så långt in så att man nästa kräks. Men vad gör de när det är en röd fin brandbild som både är mjuk smakar gott och piper, det är visst lycka för en liten kille!

Tvn är även den fortfarande ett uppskattat objekt, för att inte säga oerhört intressant, suck!


Nu ska vi försöka leta rätt på ett fint rött babygym på ikea, hoppas det blir lika uppskattat :)

Vi avrundar med en liten bild från blackebergs vackra skogar, ser det inte lite tropiskt ut?

14 augusti 2011

Jag älskar mina killar!

Det här inlägget vill jag bara dedikera till mina stora kärlekar och till kärleken i dess finast form; Min sambo och min son.

Ibland har man turen att bara falla pladask, det hände mig för 4 år sedan. Kärlek på 27 kvm och massa rosa moln.
Fyra år senare är det fortfarande massa kärlek men några fler kvadrameter.
Jag älskar min sambo och jag älskar vår son, kär och galen! Jag älskar er för alltid ni är det finaste i mitt liv.

Det finaste i livet är kärleken, nu går jag och lägger mig innan det blir för djupt det här. Godnight Bromma !



12 augusti 2011

Jag tror...

Jag tror att man bli lyckligare av att få barn, sant? falskt? för vem? kanske inte för alla men iallafall för mig har det varit så.  Jag har lärt mig att uppskatta små saker på ett mycket bättre sätt och verkligen ta till vara på dem. Dricka en kopp kaffe och se på nyheterna är en sådan, nja eller det är välan snarare lite lyx ;)

Upptäcka att min son greppat tag i den där fula katten han bara hatar och glatt sitter och mumsar på den istället, det gjorde nästan hela dagen!




Min son älskar super mario det kändes inte lika kul att bli dissad framför tvn, men han håller sig lugn och fokuserar på något åtminstone, i detta fall en lite fet italiensk gubbe som hoppar runt till otroligt jobbig musik.  Men även det är lite lycka i själen.


En annan sak jag har upptäckt är att man blir otroligt mycket blödigare och lite mjukare som människa jag kan just nu inte ta livet av en geting utan tycker mest synd om de små kräken. Skräckfilmer går helt bort jag får bara ångest, puttigull och gullirosa duger gott.

Men visst blir man lyckligare av barn och visst skulle man kasta sig framför ett tåg för dom vilken dag som helst. Skräckfilmer får vänta och han får väl tycka om små feta mariogubbar om han vill och han får väl smaska på den där katten. Bara det gör honom nöjd är jag lycklig och han gör mig till en lyckligare människa. Spread the word: make some babies!

30 juli 2011

Mycket lycka och lite vemod

Det har gått lite mer än två månader sen vi kom hem med vår skrutt, det mest fantastiska som hänt. Med barn ser man hela tiden framåt och det händer något nytt i deras utveckling varje dag. Han har börjat att le, han vill stå uppi knäet... hela tiden, han säger ouuoo om man är borta för länge ur rummet (typ tar en dusch) och så mycket mer. Det gäller verkligen att ta till vara på varje stund.

Jag satt och vek hans kläder och insåg att han växt ur en storlek nästan två och insåg att så här liten som han är idag kommer han aldrig vara igen. Så liten som han var när vi kom hem från BB, han kommer aldrig vara så liten igen, det sved lite i hjärtat när jag insåg det och och ville bara stoppa klockan. 

Nu
 Då
Nu ligger han här i min famn och sover, och jag ser fram emot vad han gör idag och längtar tills imorgon, samtidigt som jag sparar idag och igår allra närmast. Lycklig  javisst!