Ett år och fyra månader senare..

Här sitter jag med en fantastisk liten kille i mina armar som just nu sover och låter som en hel traktor då han är dunderförkyld. Men det är det bästa jag vet! Jag kan fortfarande titta på honom i timmar och förundras över livet och hur mycket man kan älska någon.


Det lilla i det stora hela.

På måndag får vi äntligen tillgång till vår nya lägenhet och då blir vi äntligen av med det här kaoset!

Och det blir rejält spännande att se vad vi hittar när vi plockar upp lådorna, Antonio har agerat packhjälp i smyg ;)

Gnällandet gör mig gnällig!

Jag har faktiskt rätt att gnälla... Har du verkligen det offentligt?! Vill alla ta del av ditt gnäll? Kanske inte. Vill du verkligen få en annan person att tappa orken 07.30 med att börja morgon med vad du anser är relevant gnäll för att enligt det svenska normen vill du bara
"Gnälla av dig lite".

Att börja morgonen med en gnällista då undrar jag hur det står till med världen. Motreaktion: vill börja sjunga på dont worry be happy. Men istället gnäller jag över ditt gnäll.

But Lets face it solen skiner, min familj är frisk,livet är fantastiskt och i dagens sociala medier får man ventilera och nog sjutton fick du mig att tänka till på hur jag vill börja mina morgnar framöver.

En annan tid

Att gå genom Stockholmsnatten en kväll i april, det skymmer men än kan du skymta en glimt av solnedgången. På något sät känns det som om du är en del av staden. Du har gått genom hennes gator, hörn och vrår. Du har skrattat och gråtit med vänner och dansat till solen gått upp. Den där känslan av längtan och sorglöshet drar över en och tar en med till en tid som var. En tid som jag kan tänka på, smutta lite på men som jag inte längtar tillbaka till. En tid av ovisshet, sorglöshet och total rastlöshet som rasade. Jag saknar staden om natten och doften av vår runt hörnet. Men det räcker att smutta lite på det, dofta lite. Än har jag ingen längtan tillbaka till staden närmast mig. Till världen utanför min lilla bubbla.

Den rosa mammadöden!

Förutom allt konstigt som kom med föräldraskapet, eller snarare saker man aldrig kunde tänka sig göra innan man fick barn så som fånga en liten kräka i handen bara så där, gå ut med vällingfläckar över hela sig själv och diskutera bajs i timmar! Så kom den rosa mammakänslan inkrypande och då menar jag inte kärleken till min skrutt utan kärleken till puttigullinutt!

Jag har alltid älskat rosa, no big secret men sen jag fick barn, oh my god!
Jag vill dekorera mitt hem i rosa, rosor och små svalor och det är ingen hejd på det. Jag har verkligen fått behärska mig och det enda jag inköpt i smyg är ett par rosdoftande små rosa stearinljus i skålar med rosor på. De uppfyller alla konstiga rosa mamma kriterier.

Sen satte jag mig framför Tradera och insåg att det finns broderat linne, blommiga gardiner och ja.. allt fluffigt rosa jag vill ha! Finns det någon teraput för det här eller går det över av sig självt?

Titta bara vad jag vann är det inte underbart! jag dog den rosa fluffiga mammadöden just nu, kill me slowly!

Jag har en plan :)

Jag har glad i hågen hängt på att köra halvvättern, för er som inte är helt med i cykelsvängen så är bara den lille halvan,15 MIL!!! Det kan väl inte vara så farligt? När man dessutom ska göra det med en av världens bästa tjejor miss Ulrika! så kan det ju inte bli bättre, så trots de 15 MILEN! så ser jag fram emot det och tycker det ska bli event of the year!


För en månad sen hade jag gett mig tusan på att börja träna tre gånger i veckan, det.. vad ska man säga sket sig redan där. Men nu! Nu har jag en plan först ska jag drilla in lille A i rutinen att man går ut på promenad och sover efter lunch, sen ska jag investera i cykelkärra och så gör vi om promenaden till en cykeltur. Så nu tutar och kör vi en timme efter lunch igen, och ja de där träningspassen ska nog bli av de med ta mig tusan!


Så i sommar är det jag som svischar förbi er på min hubert! bästa kärran i världen!

Nu ska vi mata fåglarna på balkongen det är allt lite minilycka <3

Vem sa att det var bara var att sova?!

Oj herregud vilket jobb, vem sa att det bara var att sova, bara hit och bara dit. Hur bortskämd har man inte varit innan man fick barn som fick sova hur ofta och hur länge man ville.

Vår busunge har en lång period fått för sig att mitt i natten komma upp och sova i vår säng och ja, jag borde varit hård från början. Men som den trötta människa man än som undrar vart mina åtta timmars natt sömn tog vägen så har jag lyft upp skrutten iallafall.Vilket har slutat i att man både blivit nockad, sparkad och flintis.

Så i helgen tog vi fajten nu jäklarns fick det vara nog. Det har inte blivit många timmars sömn men med rätt inställning och vilja så klarar man nog allt. Vi vann och jag klev upp och nynnande på "eye of the tiger" jag kände mig som en lite rundare och flickigare version och mr rocky balboa. Så nu somnar skrutten nästan helt själv och sover i sin säng igen puh, men jag fick minsann ett grått hår på kuppen, tyvärr helt sant och verkligt.

Men jag tar det, bara ens lilla fis är så här lycklig; snö, pulka det är lycka det!