Familjeutflykt

Jag älskar utflykter! det är bland det bästaste jag vet och då menar jag det bästa!
Hela grejen med att plocka ihop matsäck se fram emot vart man ska och ta sig iväg någon annanstans det gör mig så otroligt glad och jag känner mig som sju år och som om jag ska iväg på min första skolutflykt.
Idag blev det familjeutflykt till drottningholms slott. Drottningholms slott och slottspark är fantastiskt fint och otroligt sevärt. Idag så hade alla sveriges kanadagäss bestämt sig för att möta upp oss vid drottningholm och göra oss sällskap utflykten till ära.

Sedan fick vi syn på fåren! och som två små barn försökte vi febrilt ta oss så nära som möjligt tills vi kom på att de luktar en del och vi vill ju inte lukta får i två timmar till, så det fick bli lite på håll.

Sedan konstaterade vi snabbt att Drottningholm vore the shit att bo på, så här glada är vi när vi bytt bostad med kungen och drottningen, (tyvärr finns inte Drottningholm med på lägenhetsbyte.se ännu)

Sen så bara myste vi i solen och var lyckligaste i världen över att vara föräldrar till världens goaste unge, som by the way älskar potatis, tänk att det kunde vara så gott!

Imorgon tänker jag tvinga mig till en till utflykt, det kan inte bli för mycket av det goda! Lycklig, lyckligare, lyckligast!

Vår bästa tid är nu!

Och äntligen, äntligen har de tre första månaderna passerat. Att bli förälder är det mest fantastiska som sker och förändrar dig in i märgen. Men det är som alla säger de tre första månderna är tuffa.

Första månaden är man i ett rus och allt är nytt och spännande. Jag kunde vara upp till tre på nätterna, sova tre timmar och fortfarande ha ork kvar.  Din bebis sover ett par timmar i streck på dagen och det känns inte så jobbigt.

Månad två började det bli tugnt med lite sömn, långa nätter och maratonamningar. För guds skull släpp tutten unge! Om jag kunde fått ge Marlon ett par bröst i julklapp hade vi haft världsfred och lycka på jorden, nja, okej iallafall här hemma. Helt plötsligt går skriken från jag vill ha mat till: jag vill ha mat, jag vill sova men kan inte, lyft upp mig jag vill vara med. Det sker över en natt och de förändringarna var nog jobbigast av de alla för de var man inte beredd på.

Månad tre, här någonstans började det stabilisera sig lite, jag fick helt plötsligt sova lite mer, Antonio, började vara vaken mycket längre, upptäcka att leksaker var roligt och att komma ut på promenader blev fantastiskt roligt både för oss och för honom. Träden var vackra, det susade så fint och solen värmde.

Idag blir vår älskade unge fyra månader och visst, det var urmysigt med det där lilla knytet man kom hem med från BB, men utvecklingen fram tills nu och idaget är nog det allra bästa! Hur han lyser upp och det spricker fram ett leende när man gnosar honom på magen, hur han skiner som en sol när Marlon sitter och skakar på huvudet fram och tillbaka och det där gurglandet skrattet, det vackraste ljudet i världen!                                                           

 

              
Nu är potatisen färdigkokad och vi ska ge oss på den allra första smakportionen. Gott eller spott vi får se :)

okej lite långt kanske men gäller att få med allt!

Nu har det var lite lugnt på fronten här, men oj vad det har hänt grejer!

Här blir det en liten myslista på bara braiga och fina saker som skett!

Pluttas är numera en glad skit och vi har äntligen lyckats att hitta en dygnsrytm tillsammans som vi alla trivs med. Numera har vi en obligatorisk lekstund kl 7 på morgonen, helt otroligt att barn kan ha en sån perfekt intställd liten väckarklocka.

Vår skrutt fick en liten kusin som nu är 2 veckor gammal, igår bjöd Antonio och hans lilla kusin på en härlig" jag är hungersymfoni"- det var tjusigt må jag lova!

Sedan fick vi ju äntligen träffa skruttens stora kusiner, världen sötaste tjejor med en helt fantastiskt mamma och pappa. Och allra största kusinen hon är sju, höll så fint i honom så jag blev lite rörd. Gyllungar!

Jag fick bli gudmor igen till en av världens finaste ungar, jag är så stolt över både honom och hans syster som jag är gudmor till de är så otroligt fina.

Antonio har haft sin första förkylning, och man fick för första gången känna sig lite mindre uppskattad som mamma, då han bara tittade hatiskt på den där dumma nässugen och koksalt lösningen som jag kom springades med stup i kvarten.  Men nu är vi äntligen friska och glada rakt igenom, finally! dock har vi lyckats med bedriften att ge både mormor och morbröder en fin liten Antonio snuva.

Antonio har upptäckt leksakernas glada värld, eller mest ska de väl dreglas på och stoppas i munnen, gärna så långt in så att man nästa kräks. Men vad gör de när det är en röd fin brandbild som både är mjuk smakar gott och piper, det är visst lycka för en liten kille!

Tvn är även den fortfarande ett uppskattat objekt, för att inte säga oerhört intressant, suck!

Nu ska vi försöka leta rätt på ett fint rött babygym på ikea, hoppas det blir lika uppskattat :)

Vi avrundar med en liten bild från blackebergs vackra skogar, ser det inte lite tropiskt ut?