Vår bästa tid är nu!

Och äntligen, äntligen har de tre första månaderna passerat. Att bli förälder är det mest fantastiska som sker och förändrar dig in i märgen. Men det är som alla säger de tre första månderna är tuffa.

Första månaden är man i ett rus och allt är nytt och spännande. Jag kunde vara upp till tre på nätterna, sova tre timmar och fortfarande ha ork kvar.  Din bebis sover ett par timmar i streck på dagen och det känns inte så jobbigt.

Månad två började det bli tugnt med lite sömn, långa nätter och maratonamningar. För guds skull släpp tutten unge! Om jag kunde fått ge Marlon ett par bröst i julklapp hade vi haft världsfred och lycka på jorden, nja, okej iallafall här hemma. Helt plötsligt går skriken från jag vill ha mat till: jag vill ha mat, jag vill sova men kan inte, lyft upp mig jag vill vara med. Det sker över en natt och de förändringarna var nog jobbigast av de alla för de var man inte beredd på.

Månad tre, här någonstans började det stabilisera sig lite, jag fick helt plötsligt sova lite mer, Antonio, började vara vaken mycket längre, upptäcka att leksaker var roligt och att komma ut på promenader blev fantastiskt roligt både för oss och för honom. Träden var vackra, det susade så fint och solen värmde.

Idag blir vår älskade unge fyra månader och visst, det var urmysigt med det där lilla knytet man kom hem med från BB, men utvecklingen fram tills nu och idaget är nog det allra bästa! Hur han lyser upp och det spricker fram ett leende när man gnosar honom på magen, hur han skiner som en sol när Marlon sitter och skakar på huvudet fram och tillbaka och det där gurglandet skrattet, det vackraste ljudet i världen!                                                           

 

              
Nu är potatisen färdigkokad och vi ska ge oss på den allra första smakportionen. Gott eller spott vi får se :)