En annan tid

Att gå genom Stockholmsnatten en kväll i april, det skymmer men än kan du skymta en glimt av solnedgången. På något sät känns det som om du är en del av staden. Du har gått genom hennes gator, hörn och vrår. Du har skrattat och gråtit med vänner och dansat till solen gått upp. Den där känslan av längtan och sorglöshet drar över en och tar en med till en tid som var. En tid som jag kan tänka på, smutta lite på men som jag inte längtar tillbaka till. En tid av ovisshet, sorglöshet och total rastlöshet som rasade. Jag saknar staden om natten och doften av vår runt hörnet. Men det räcker att smutta lite på det, dofta lite. Än har jag ingen längtan tillbaka till staden närmast mig. Till världen utanför min lilla bubbla.

Den rosa mammadöden!

Förutom allt konstigt som kom med föräldraskapet, eller snarare saker man aldrig kunde tänka sig göra innan man fick barn så som fånga en liten kräka i handen bara så där, gå ut med vällingfläckar över hela sig själv och diskutera bajs i timmar! Så kom den rosa mammakänslan inkrypande och då menar jag inte kärleken till min skrutt utan kärleken till puttigullinutt!

Jag har alltid älskat rosa, no big secret men sen jag fick barn, oh my god!
Jag vill dekorera mitt hem i rosa, rosor och små svalor och det är ingen hejd på det. Jag har verkligen fått behärska mig och det enda jag inköpt i smyg är ett par rosdoftande små rosa stearinljus i skålar med rosor på. De uppfyller alla konstiga rosa mamma kriterier.

Sen satte jag mig framför Tradera och insåg att det finns broderat linne, blommiga gardiner och ja.. allt fluffigt rosa jag vill ha! Finns det någon teraput för det här eller går det över av sig självt?

Titta bara vad jag vann är det inte underbart! jag dog den rosa fluffiga mammadöden just nu, kill me slowly!

Jag har en plan :)

Jag har glad i hågen hängt på att köra halvvättern, för er som inte är helt med i cykelsvängen så är bara den lille halvan,15 MIL!!! Det kan väl inte vara så farligt? När man dessutom ska göra det med en av världens bästa tjejor miss Ulrika! så kan det ju inte bli bättre, så trots de 15 MILEN! så ser jag fram emot det och tycker det ska bli event of the year!


För en månad sen hade jag gett mig tusan på att börja träna tre gånger i veckan, det.. vad ska man säga sket sig redan där. Men nu! Nu har jag en plan först ska jag drilla in lille A i rutinen att man går ut på promenad och sover efter lunch, sen ska jag investera i cykelkärra och så gör vi om promenaden till en cykeltur. Så nu tutar och kör vi en timme efter lunch igen, och ja de där träningspassen ska nog bli av de med ta mig tusan!


Så i sommar är det jag som svischar förbi er på min hubert! bästa kärran i världen!

Nu ska vi mata fåglarna på balkongen det är allt lite minilycka <3

Vem sa att det var bara var att sova?!

Oj herregud vilket jobb, vem sa att det bara var att sova, bara hit och bara dit. Hur bortskämd har man inte varit innan man fick barn som fick sova hur ofta och hur länge man ville.

Vår busunge har en lång period fått för sig att mitt i natten komma upp och sova i vår säng och ja, jag borde varit hård från början. Men som den trötta människa man än som undrar vart mina åtta timmars natt sömn tog vägen så har jag lyft upp skrutten iallafall.Vilket har slutat i att man både blivit nockad, sparkad och flintis.

Så i helgen tog vi fajten nu jäklarns fick det vara nog. Det har inte blivit många timmars sömn men med rätt inställning och vilja så klarar man nog allt. Vi vann och jag klev upp och nynnande på "eye of the tiger" jag kände mig som en lite rundare och flickigare version och mr rocky balboa. Så nu somnar skrutten nästan helt själv och sover i sin säng igen puh, men jag fick minsann ett grått hår på kuppen, tyvärr helt sant och verkligt.

Men jag tar det, bara ens lilla fis är så här lycklig; snö, pulka det är lycka det!

Leenden

Det är någonting med barn som ler,
Du tittar, de tittar tillbaka, du ger ett leende och du får ett sånt otroligt gensvar. Du ser hur leendet sprider sig över hela ansiktet och de gör det uppriktigt och ärligt och med all den lycka ett leende innehålla och innebära.

Ett barns leende rör dig, ditt egna barns leende rör dig i själen och får hjärtat att smälta.
Att definiera lycka är nog att se ditt egna barn lyckligt.

Det där leendet åhh jag dör!

Antonio mi amore ti amo!

Familjeutflykt

Jag älskar utflykter! det är bland det bästaste jag vet och då menar jag det bästa!
Hela grejen med att plocka ihop matsäck se fram emot vart man ska och ta sig iväg någon annanstans det gör mig så otroligt glad och jag känner mig som sju år och som om jag ska iväg på min första skolutflykt.
Idag blev det familjeutflykt till drottningholms slott. Drottningholms slott och slottspark är fantastiskt fint och otroligt sevärt. Idag så hade alla sveriges kanadagäss bestämt sig för att möta upp oss vid drottningholm och göra oss sällskap utflykten till ära.

Sedan fick vi syn på fåren! och som två små barn försökte vi febrilt ta oss så nära som möjligt tills vi kom på att de luktar en del och vi vill ju inte lukta får i två timmar till, så det fick bli lite på håll.

Sedan konstaterade vi snabbt att Drottningholm vore the shit att bo på, så här glada är vi när vi bytt bostad med kungen och drottningen, (tyvärr finns inte Drottningholm med på lägenhetsbyte.se ännu)

Sen så bara myste vi i solen och var lyckligaste i världen över att vara föräldrar till världens goaste unge, som by the way älskar potatis, tänk att det kunde vara så gott!

Imorgon tänker jag tvinga mig till en till utflykt, det kan inte bli för mycket av det goda! Lycklig, lyckligare, lyckligast!

Vår bästa tid är nu!

Och äntligen, äntligen har de tre första månaderna passerat. Att bli förälder är det mest fantastiska som sker och förändrar dig in i märgen. Men det är som alla säger de tre första månderna är tuffa.

Första månaden är man i ett rus och allt är nytt och spännande. Jag kunde vara upp till tre på nätterna, sova tre timmar och fortfarande ha ork kvar.  Din bebis sover ett par timmar i streck på dagen och det känns inte så jobbigt.

Månad två började det bli tugnt med lite sömn, långa nätter och maratonamningar. För guds skull släpp tutten unge! Om jag kunde fått ge Marlon ett par bröst i julklapp hade vi haft världsfred och lycka på jorden, nja, okej iallafall här hemma. Helt plötsligt går skriken från jag vill ha mat till: jag vill ha mat, jag vill sova men kan inte, lyft upp mig jag vill vara med. Det sker över en natt och de förändringarna var nog jobbigast av de alla för de var man inte beredd på.

Månad tre, här någonstans började det stabilisera sig lite, jag fick helt plötsligt sova lite mer, Antonio, började vara vaken mycket längre, upptäcka att leksaker var roligt och att komma ut på promenader blev fantastiskt roligt både för oss och för honom. Träden var vackra, det susade så fint och solen värmde.

Idag blir vår älskade unge fyra månader och visst, det var urmysigt med det där lilla knytet man kom hem med från BB, men utvecklingen fram tills nu och idaget är nog det allra bästa! Hur han lyser upp och det spricker fram ett leende när man gnosar honom på magen, hur han skiner som en sol när Marlon sitter och skakar på huvudet fram och tillbaka och det där gurglandet skrattet, det vackraste ljudet i världen!                                                           

 

              
Nu är potatisen färdigkokad och vi ska ge oss på den allra första smakportionen. Gott eller spott vi får se :)