En annan tid

Att gå genom Stockholmsnatten en kväll i april, det skymmer men än kan du skymta en glimt av solnedgången. På något sät känns det som om du är en del av staden. Du har gått genom hennes gator, hörn och vrår. Du har skrattat och gråtit med vänner och dansat till solen gått upp. Den där känslan av längtan och sorglöshet drar över en och tar en med till en tid som var. En tid som jag kan tänka på, smutta lite på men som jag inte längtar tillbaka till. En tid av ovisshet, sorglöshet och total rastlöshet som rasade. Jag saknar staden om natten och doften av vår runt hörnet. Men det räcker att smutta lite på det, dofta lite. Än har jag ingen längtan tillbaka till staden närmast mig. Till världen utanför min lilla bubbla.